Hade en helt gryyyyym dag igår. Jag ock syster åkte runt i bilen, åkte ut på landet och bara gled runt och jag kände lycka. Verkligen. Lycka och förundran över hur någonting kan vara så vackert. Löven skiftade i röd-gula nyanser. Solen lyste. Inte ett moln på himlen och vatten. Småsjöar överallt och jag kände wow, tänk att få bo här just nu! Det fanns många fina hus att titta på också vilket var ett plus och allt kändes så bra. Jag var liksom helt nöjd i den stunden. Vilket är ovanligt för mig men jag njöt i fulla drag. Inget, förutom något i matväg, kunde ha gjort den stunden med min syster och naturen bättre. 

Jag tycker nog om hösten ändå.

Det är något som händer, jag håller på att bli småtokig. JAG KAN INTE SOVA. Det är bland det värsta som finns. Kunde inte somna förrän nån gång efter ett och vaknade innan sex. WHAT THE FUCK. Blir fruktansvärt less. Jag var liksom uppstressad, det enda jag kunde tänka på var träning. Vilka övningar, när, hur osvosv. Jag har inte tränat på en och en halv vecka . pga sjukdom, och jag längtar verkligen tillbaka. Hittade ett träningsprogram som jag ska försöka köra med i 28 dagar. Det är inte vad jag är van vid men jag behöver något nytt. Jag vill se resultat. Jag älskar resultat. Vilket är lite synd och jag är inte helt säker på om det är ett hälsosamt synsätt. Man ska inte bara träna för att se resultat, det tar lång tid innan man får se resultat och det krävs mycket av en. Jag tror det kan vara just det. Jag känner press från mig själv, för mycket press. Press av det mindre bra slaget...

Samma sak med Högskoleprovet. Jag har inte rört matteboken på flera veckor och jag vill inte heller typ. Jag är knas. Jag måste sätta upp lite mål tror jag för nu blir det för mycket. Tänk om jag går in i väggen? Det är inte helt omöjligt. Jag har aldrig jobbat såhär mycket, inte tränat heller för den delen och sen ska vi lägga HP på det? En plan är vad jag behöver. Och chilla lite grand. Träning är jävligt kul också, man får inte glömma just det. Plus att det är ganska najs med att få svettas ut lite stress/press!

Jag tränar när jag kan/orkar/vill (vilket kommer bli en del tror jag) och sätter mig och pluggar 30-60 min varje dag. Det är inte mycket alls faktiskt vädligt managable! Jag tror jag måste sätta upp lite delmål, någonting jag tyckt verkar ha varit svårt inom träning men det behöver det inte vara alls. Om jag bestämmer att jag ska försöka träna si och så många gånger i veckan och försöker hålla det. 

För det här är inte hållbart, inte alls. Fem timmars sömn? GALET. Funkar inte. Jag kommer bryta ihop på någotvis om det fortsätter såhär därför gör jag upp en plan. Hoppas det funkar. Sömnpiller skulle suga. 

Det här är nog inte min första blogg och troligtvis inte den sista. Blogg. När jag hör blogg tänker jag Blondinbella, Kenza eller Alexandra Bring. Det här kommer inte vara en sån blogg. En blogg där man ska få se det bästa av det bästa och får höra hur fantatiskt allt är. Na-ah. Ganska så tvärtom faktiskt. Detta kommer bli ett forum jag vänder mig till när livet känns hårt eller jag är nedstämd för det är oftast då jag vill skriva av mig. Jag kommer nog inte bara vara deppig and shit men jag förvarnar väl bara. 

Det här kommer funka som min dagbok så jag kommer inte på några vis försöka imponera på någon eller få saker att låta som något det inte är. Det här är bara för mig och det är ganska vårt att försöka lura sig själv. Oftast.

Vad är det som händer med mig idag då? Mjo, bara idag, då jag större delar av dagen varit sängliggande pga förkylning, har fått ca 3 man-crushes. Varför? Vet inte alls faktiskt, är lite för upphetsad helt enkelt. Och vad det verkar som har jag själv blivit föremål för någons förelskelser. Haha. Av en och samma kille har jag fått ungefär 3 spelförfrågningar på ett och samma spel. Spelet heter något i stil med: Who has a secret crush on you? Känner inte killen alls. Drygt med spelförfrågningar tänker jag och särskilt av samma kille och särskilt när det är samma spel men what ever. Har inte ägnat det så mycket tanke. Men idag när jag gick in på fejjan ser jag att jag fått en ny händelse, ber en liten mini-bön om att det inte ska vara en förfrågning för sånt gör mig bara less. Men det var det inte. Det var en så kallad "puff". Vad detta innebär är olika för alla människor men för mig, när man inte känner personen i frågan, betyder det antingen 1. Något slag av intresse finns från den som puffar för den som blir puffad 2. Personen som puffar blev rape:ad. Med tanke på vår korta tidigare historia så gissar jag på 1. 

Och jag kan inte hjälpa att bli lite less. Detta kommer låta väldigt utseendesfixerat av mig men må så vara! Det finns två typer av killar så fattar tycke för mig. Jag har varit i två förhållanden under min än så länge hyfsat korta livstid. Både tvån var innan förhållandet mina bästa vänner. En djup vänskap som "blommade" till något annat. Ett förhållande. Jag tycker om den början på ett förhållande. Tror det är större chans att någonting håller på det viset. MEN det är inte alltid man vill att saker och ting ska sluta med ett förhållande. Flörta, strul, engångligg mm kan också vara hur trevligt som helst men då bör man kanske inte ha en vänskap innan med den personen i fråga. 

Det som jag skulle vilja säga krävs i dessa fall är först och främst någon slags attraktion och då oftast för det yttre. För ett strul är väldigt ytligt. Jag vill bara ta del av dig här och nu inte veta vad din släkt kommer ifrån eller vilken din favoritfilm är. Något som skulle kunna vara av intresse är: Hur ser du ut naken och vart finns närmsta säng. Men sånt händer inte riktigt mig, iaf inte ännu. Det är inte ofta i mitt liv det hänt att någon raggat upp mig bara sådär eller visat intresse för mitt utseende. Jag är inte ful, haha inte alls faktiskt men killar dras inte riktigt till mig i fest-sammanhang. Med killar menar jag attraktiva killar vilket för mig inte på typ 2. De killar som visat intresse för mig utan att riktigt känna mig har varit... Hmm... Hur ska jag bäst beskriva dem?? Socialt efterblivna. Det har liksom saknats några hästar i stallet. I vissa fall kan stallet till och med att stått tomt. Och rent utseendesmässigt har det inte funnits något alls att hurra för. Tyvärr. 

Detta SUGER. Varför kan inte någon hunkig liten (stor) sak komma fram till mig på krogen, charma brallorna av mig och sedan kanske strula upp mig. Varför? Jag vill flörta! Jag vill vara intresserad av någon och att den ska vara intresserad tillbaka och att vi kanske gör något men att det börjar och slutar där. Jag vill inte ha förhållanden, inte just nu. Jag vill ha lätta saker, tillfälliga förbindelser men mest av allt vill jag nog bara få uppmärksamhet av någon jag finner förjävligt attraktiv. Och jag har inte galet höga krav! Så det ligger inte i mig. 

Ett problem skulle kunna vara det att när jag väl drar ut, vilket inte händer ofta, blir jag ganska full i hågen eller hur man nu ska formulera det. Jag blir packad, glad, högljudd och kanske lite för mycket. Jag är inte den som på något vis blottar mig eller uppför mig snuskigt. Jag dansar, skrattar, pratar och är allmänt trevlig. Men jag vet inte. Jag har inte flörting-skills alls och fylla på det kan bli ganska kaotiskt men jag närmar mig aldrig någon... Gjorde det en gång. Några månader sen och killen. WOW. Så grymt snygg, aningen för kort kanske men såtn ser man inte i fylledimman. Jag kände att jag skulle kunna äta upp honom. Jag skulle ha honom till varje pris typ. Tänk på att dessa tankar florerade i mitt huvud under en kraftig alkoholpåverkan. Men DAMN vad snygg han var. Och engelsk var han... Jisses. Men inget blev det där. han var inte intresserad vilket kändes som skit. Jag blev väldigt upprörd. Mycket pga att jag nyss gjort slut med pojkvännen och inte var van alls vid detta. Och ja, jag var ovan. ÄR ovan.

Det blev mycket nu första inkägget men det får vara så. Nu ska jag titta film och krypa ner ännu djupare i min alldeles för varma säng. Drömma om mina man-crushes och semesterflingar som aldrig blivit av.

Ciao